Historik

Akalla Trädgårdsstad

”Akalla Trädgårdsstad är byggd efter en arkitekttävlan i miljonprogrammets sista skälvande minut. På området skulle egentligen två – och fyravåningshus uppföras, men endast husen utmed Helsingforsgatan blev byggda. I boken Akalla som gavs ut av John Mattssons Byggnads och Fastighets AB 1988 ges en bra beskrivning av områdets tillkomst av de båda arkitekterna Torbjörn Ericson och Björn Jarnlert. Markarbetena påbörjades hösten 1973 och färdigbyggd var trädgårdsstaden årsskiftet 1975/76. Husen specialbyggdes endast 4, 2 m breda för att kunna transporteras på järnväg från Lund. Området fick en mänsklig skala med marknära små och stora lägenheter. De blev från början eftertraktade boendemiljöer som man hoppades skulle står sig över tiden. 1978 sålde JM sina Akalla-lägenheter till HSB i Stockholm.

I Stockholms byggnader. En bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm av Henrik 0 Andersson och Fredric Bedoire är Akalla redovisat bland trädgårdsstäder och gruppbebyggelser tillsammans med Gamla Enskede, Skarpnäck, Tallkrogen, Äppelviken, Olovslund, Ålstensgatan och Norra Ängby. Alla tillkomna under den svenska trädgårdsstadens storhetsperiod mellan 1905 – 1930. Idag eftertraktade bostadsområden.

Akalla beskrivs på följande sätt. Trädgårdsstaden Imatragatan – Akalla gård, 1972-74 arkitekt FFNS arkitektgrupp för John Mattson Byggnads AB efter entreprenadtävling 1971. Marklägenheter, d v s hyreslägenheter i radhusform med uteplats och trädgård, har blivit ett av inslagen i 1970-talets ändrade bostadsmarknad. Här har formats en lät miljö av djupa och smala tvåvånings – och envåningslägenheter av varierande storlek, med fasader i trä i växlande färger och markant utskjutande takfall – en skarp kontrast till den anslutande bebyggelsens tvåvåningslameller och höga skivhus

Vad är då en trädgårdsstad”. För att få veta detta få vi gå tillbaka ungefär hundra år i tiden och förflytta oss till England. Parlamentsstenografen Ebenezer Howard myntade begreppet kring förra sekelskiftet. Trädgårdsstaden Garden City – blev snabbt en populär bostadsform och spreds över i stort sett hela världen. Det innebar också att innehållet förändrades och utvecklades på olika sätt i olika länder. Howards ursprungliga tankar var en social och politisk idé, som aldrig korn att förverkligas i praktiken. Inte ens i den trädgårdsstad han själv var med om att grunda. Howard ville förena land och stad till en ekologisk enhet, fri från klassmässig segregation och från privat markspekulation. I sin bok Den svenska trädgårdsstaden definierar Johan Rådberg trädgårdsstadens stadstyp så här – trädgårdsstaden kännetecknas av måttlig täthet, låga hus, trädgårdar, traditionella gator, torg och platser. Den svenska trädgårdsstaden är i förhållande till de engelska och tyska, mindre enhetlig och mindre stadsmässig istället luftigare, öppnare och mer omväxlande. Den svenska trädgårdsstaden får liv av grönskan och av att husen är målade i lätta och ljusa färger

I Akallas fall engagerade sig också politikerna i planeringen, vilket var ovanligt då. Tillsammans med arkitekterna åkte de runt och tittade på trähusen bl. a på Djurgården och bestämde sig för en färgskala i grönt, grått, gult och falurött, som också varierades i dörrar och fönsterfoder. Typisk färgsättning för 1700-talet som vi idag förknippar med hemtrevnad. Denna färgsättning kan man också se på husen i Canton, den svenska trädgårdsstadens förebild, invid Drottningholm slott (där bl. a Bellman bott en tid). Trädgårdsstäderna ger ett omväxlande intryck främst genom att de består av flera typer av hus. Husen är också för det mesta målade och i trä med stående panel.

Att döma av prisnivåer hör trädgårdsstäderna numera till de mest eftertraktade bostadsområdena. Trots att de kom lill under kristider och byggdes ursprungligen för folk med låga inkomster, oftast för arbetare och lägre medelklass. Husen var från början små och enkla, men har med tiden blivit alltmer attraktiva. Trädgårdsstäderna är mellan två och tre gånger så tättbebyggda som vanlig bebyggelse och var under 1920-talet ett ledande ideal. Sedan kom de stora friliggande hyreshusen. Det var banbrytande stadsplanerare som le Corbusier som på 1930-talet hävdade att trädgårdsstaden var en föråldrad bostadsform och omodern. Akalla är på så sätt unikt. Här har man infogat i den moderna funktionalismens höghusbebyggelse, den äldre mer individuella trädgårdsstaden, där den odlade trädgården poängteras istället för den fria naturen.

Johan Rådberg avslutar sin bok med att trädgårdsstaden kan stå som en förebild för morgondagens stadsbebyggelse. Vi kan också se att på bara några år har bostadsbristen ökat kraftigt och många söker sig främst till innerstan. Förorternas höghus är inte lockande. Men några byggnadsföretag har sett möjligheterna, vilket man kan se av den nybyggnation som sker bl. a kring Ulriksdal. Trädgårdsstaden i Silverdalen växer långsamt fram inte så långt härifrån. Åt andra hållet byggs en ny trädgårdsstad på Solhemsängen i Spånga, som presenterades i slutet av februari i tidningen Metro, som en kombination av det bästa hos staden och landet.

En trädgårdsstad utan trädgårdsmästare är en omöjlighet och Yngve Yngborn deltog i utformningen av de olika gårdarna i Akalla, i valet av växter och träd. Området är byggt på gammal åker och äng. Trädgårdsmästarn förädlade själv råvaran till en perfekt matjord. Miljödebatten under 1980-talet blåste liv i intresset för odling och trädgård. Fortfarande lever drömmen om trädgården kvar hos många. Odlandet har inte bara en nyttoaspekt. En terrass, ett horn med doftande blommor, rosor eller kryddor kan vara tillräckligt för att en storstadsbo ska kunna dra sig undan vardagen en stund. I England, trädgårdsstadens ursprungsland, är trädgårdsodlingen en genuin folklig tradition, och betraktas som både kreativ och konstnärlig. Det är rätt uppenbart hur väl planerad och genomtänkt Akalla trädgårdsstad är. De grågröna oxlarna är osedvanligt vackra mot de röda fasaderna och rosenhagtornen och blodlönnarna rriot de grå. På gårdarna finns del alltid bommande träd och buskar vid varje årstid. De japanska körsbärsträden blommar hänförande om våren och bladen blir lika vackert röda om hösten. Gårdarna har olika utformning och rosor blandas med vinbärsbuskar om sommaren. Trädalléerna och häckarna som markerar gator och torg påminner om den klassiska staden och den traditionella trädgårdskonstens mer slutna rum.

Hur tänkte Yngve Yngborn när han planerade för framtiden. Varför planterade han träden så rätt? Var det bara för att det skulle se ombonat ut i början för de nyinflyttade? Var det tänkt att träden skulle. bli så höga mot norr? Hur var det tänkt att de skulle formas? Ville han betona enhetligheten med alla gulblommande ölandstokar?”

Bodil Edvardsson